Jag gillar det, det säger något om livet. Sluta showa off och gör det som verkligen känns bra, på riktigt.
I vår tid sysslar människor för mycket med att skapa låtsasliv, de gör saker för att visa upp dem snarare än för att det känns bra för dem själva. Det funkar inte. Inte i längden. Där finns bara stor olycka att hämta.
Jag har fyllt 40 och därmed inser man att en stor del av livet som återstår kommer att handla om att hantera dödsångest. Visst är det långt kvar till döden, förhoppningsvis, men den är mer närvarande nu än förr. Vad som händer när döden kommer på tal är att den omedelbart lyser upp sin motsats – livet. Så frågan är, hur är det egentligen med livet? Jotack. Upp och ner. Toppar, dalar.
Jag har ingen livsstil. Jag har ett liv utan stil. Och på senare tid har det blivit en hel del ashtangayoga. Även där – stillöst. Jag gör inga positioner rätt. Jag ser ut som en klumpeduns – jag ÄR en klumpeduns. Men jag skiter i det. Yoga känns mycket bra. Yoga känns som ett sätt att få ihop döden med livet. Ett sätt att skrämma rädslan på flykten. Att städa bort all uppvisning.
Ett sätt att lyssna. Mer om det en annan gång.
